Bankernas och lånens historia

Den äldsta banken i världen fanns i Babylon cirka 1700 f.Kr. Självklart var inte dåtidens bankverksamhet likadan som dagens. Istället handlade det om olika tempel som förvarade spannmål, mynt, kreatur och andra värdesaker. Det var köpmän och andra rika människor som lämnade in sina överskott till templen för att prästerna skulle förvara sakerna, framförallt i oroliga tider. De människor som ansågs särskilt betrodda kunde låna det som lämnades in till templen. På den tiden fanns ingen ränta.

Det första räntesystemet

Under 1100-talet startades de första bankerna som liknar vårt nuvarande banksystem. På den tiden var det riddare som disponerade pengar i olika borgar i Italien. Man skapade ett system med borgar både i Italien och i Palestina. De riddare som lämnade in pengar fick ett insättningskvitto där det stod hur mycket pengar de lämnat in i en viss borg. Sedan kunde de hämta ut sina pengar i en annan borg som deltog i systemet, såväl I Palestina som i Italien. Insättningskvittot kallades för växel. För riddarna innebar detta system många fördelar, då de slapp resa runt med alla sina pengar och slapp risken för stöld.

Under 1200-talet började även köpmän att ta efter systemet med växlar. På den tiden var ränta förbjudet att användas, men köpmännen hittade ett sätt att kringgå detta. De utfärdade växlar och växlarna skrevs på ett visst belopp. Men den som skrivit på skuldsedeln, växeln, skrev på att han var skyldig en större summa än vad han fått i handen. Sedan kunde växeln lösas in i en annan stad till det belopp som stod på växeln och mellanskillnaden blev då en slags ränta, även fast man inte öppet medgav att man använde sig av ränta.

De köpmän som sysslade med utlåning mot ränta blev förmögna. Medici var en av dem som lånade ut pengar och han började med utlåning till Italienska furstar. Det kostar mycket pengar att hålla hov och leva lyxliv och furstarna hade inte alltid pengar till detta liv. Men genom att låna pengar av sådana bankirer som Medici så kunde de ändå fortsätta med lyxlivet. Dock var det inte helt ofarligt för bankirerna att låna ut pengar till furstarna. Om inte furstarna ville eller kunde betala tillbaka kunde de både döda och landsförvisa bankirerna. För att skydda sig började därför bankirerna att kräva allt högre ränta och andra förmåner. Först efter medeltiden blev ränta ordentligt accepterat i vår kultur.

De första riksbankerna

Amsterdamsche Wisselbank grundades efter italienskt mönster i Amsterdam 1609. Detta blev en fortsatt utveckling av bankväsendet. Initiativet togs av staden Amsterdam för att underlätta handeln över gränserna.

Den första svenska banken, Stockholms Banco, grundades 1656. Denne Riksbankens föregångare blev först med att utveckla Amsterdams föredöme genom att inte bara hantera växlar, utan också skapa kredit genom att låna ut pengar. Rikskanslern Axel Oxenstierna hade en betydelsefull roll, då han vid 1642 års riksdag betonade nyttan av en bank för den som behövde spara eller låna pengar. Stockholms Banco avvecklades 1664. Fyra år senare, 1664, beslutade riksdagen (bestående av adeln, prästerna och borgerskapet) att återupprätta Stockholms Banco under namnet Riksens Ständers Bank. Det är föregångaren till dagens Riksbanken. Riksens Ständers Bank bytte namn till Sveriges Riksbank år 1867. Under 1800-talet ökade näringslivets efterfråga på krediter. Flera privata banker grundades, bland annat Stockholms Enskilda Bank, och snart hade Sverige ett väl utvecklat bankväsende med ett trettiotal privata banker.